Dags att kalla på vikingarna
Ett samtal med Rickard Vikström, VD och grundare av Internet Vikings, om katastrofåterställning år 2026 och att återta infrastruktur och kostnadskontroll.
Det fanns en tid då det var enkelt att välja infrastruktur inom iGaming. Men företag förlitar sig inte längre på vad som finns tillgängligt, de börjar titta närmare på hur deras infrastruktur är byggd, vad den faktiskt kostar och, ännu viktigare, hur den håller under press.
Vi pratade med Rickard Vikström om varför nästa tillväxtfas handlar mindre om expansion och mer om kontroll.
Rickard, det känns som att branschen omprövar sitt beroende av hyperskalare. Är det på riktigt, eller bara oväsen?
Det är på riktigt. Det här är inte ett plötsligt skifte bort från hyperskalare. Det är mer en gradvis korrigering. De löste ett problem tidigt: hastighet. Om man behövde lansera snabbt, gjorde de det möjligt. Men nu är företagen mer etablerade. De försöker inte bara komma ut på marknaden, de försöker arbeta effektivt inom den. Och det är där frågorna börjar.
Vilka frågor ställer operatörerna nu som de inte ställde tidigare?
Mycket mer praktiska. Inte "kan detta skalas?", det vet vi redan.
Nu är det:
- Varför kostar detta vad det kostar?
- Vad har vi med oss som vi inte använder?
- Var behöver vi egentligen flexibilitet?
Det sker en tydlig förskjutning från expansionstänkande till operativt tänkande.
Cybersäkerhet är ett växande problem inom branschen. Var passar katastrofåterställning in i denna förändring?
Alla pratar om cybersäkerhet just nu, men katastrofåterställning är en stor del av den diskussionen, även om det inte alltid är så. Katastrofåterställning handlar om att begränsa risker. Det skapar en nivå av separation, till och med fysisk separation, som gör det svårare för angripare att komma åt kritiska system. Om du kör en stor verksamhet på ett enda datacenter är det en risk.
Prioriterar operatörerna katastrofåterställning, eller prioriterar de det fortfarande som en reservplan?
Det brukade vara något man tänkte på i efterhand. Nu är det något man bygger in i sin infrastruktur från början. På vissa marknader, som New Jersey, krävs det av tillsynsmyndigheter att ha en omedelbar sekundär miljö. Men även där det inte är obligatoriskt inser fler operatörer risken med att inte ha det. Vi ser en förskjutning mot mer omfattande strategier.
Ökningen av cyberhot har gjort det mycket tydligt. Samtidigt blir tillsynsmyndigheterna strängare, och operatörerna är mer medvetna om den verkliga kostnaden för driftstopp.
Hur ser en stark strategi för katastrofåterställning ut idag?
Det handlar om några viktiga saker:
- Stresstesta din installation regelbundet
- Utforma georedundanta miljöer
- Se till att redundansväxlingen faktiskt fungerar och inte bara på pappret
Och viktigast av allt, att göra allt detta utan att lägga till onödig komplexitet. För komplexitet är sin egen risk.
Var lämnar det hyperscalers på lång sikt?
De är byggda för att vara generella. Det fungerar i många branscher. Men reglerat spelande är inte generellt. Det är restriktivt och prestationskänsligt på väldigt specifika sätt. Det skapar utrymme för mer skräddarsydda leverantörer som Internet Vikings.
Vad värderar operatörerna mer idag än de gjorde för några år sedan?
De vill förstå sin infrastruktur.
Det betyder:
- Att veta exakt vad de betalar för
- Att ha miljöer som matchar deras arbetsbelastningar
- Att kunna nå människor som förstår deras upplägg
Det handlar mindre om att ha allt tillgängligt och mer om att ha rätt saker på plats.
Hur viktigt är det att vara moln-agnostisk i den här miljön?
Om du är bunden till en hyperscaler, deras prissättning, deras verktyg, deras sätt att göra saker förlorar du flexibilitet.
Att vara molnoberoende innebär att du kan röra dig. Anpassa dig. Välja det som fungerar bäst. Det minskar också risken. Du är inte beroende av en enda miljö.
